Han är klassrummets trädgårdsmästare

I Pär Jönssons  trädgård växer och trivs såväl tomater, jordärtskockor som studenter. Att vara lärare och hängiven trädgårdsmästare är mer besläktat än man kan ana, om man får tro professor Jönsson.

– Det behövs bra jord och rätt förutsättningar, sol och vatten för att fröna ska gro till fina plantor. Det gäller även studenterna som behöver en bra grund och olika lärare för att trivas och bli växtkraftiga.

Han är skolchefen som har sina fötter djupt förankrade i klassrumsmyllan. Nyligen tilldelades han studentorganisationen THS:s prestigefulla pris ”Årets lärare” - en ishink kamouflerad till ett äpple, ett diplom och hyllningar i Blå hallen. Han är märkbart rörd. Och det är ett populärt val, det syns inte minst i de sociala kanalerna i samband med utmärkelsen.

Med mycket passion för sin materialforskning kan det tyckas märkligt att Pär från början tänkte bli kemist. Men någon påpekade att det inte var lämpligt med en färgblind kemist så han tänkte om. ”Sen var väl inte sojalipider riktigt min stil”, som han själv uttrycker saken. Hade mamman fått välja skulle han ha blivit präst. Pär själv fastnade för metallurgin och vet numera det mesta om olika processer i industrin.

– Tjusningen är att det fortfarande finns mysterier som kittlar, som högtemperatursmetallurgin: Vi kan flyga till månen men vi vet inte riktigt vad som händer vid extrema temperaturer – vi kan inte räkna på det här, vi kan bara konstatera hur det fungerar, förklarar Pär.

Undervisande roller

Steget till klassrummet har varit kort. Tidigt var han ungdomsledare i sportfiske vilket fick honom att inse hur mycket han trivs med att förmedla kunskap och se resultatet. Att hjälpa någon så att de till slut får en abborre på rätt drag. Att lära andra är en kärlek som sedan dess har präglat hans karriär, oavsett om det varit inom industrin eller i akademien. Och så var det det här med att få unga människor att lyssna, hur gör man?

– I ett klassrum är det viktigt att tillföra energi och använda sig av vardagliga exempel, menar Pär, och har strax ritat ett diagram på tavlan och förklarat de grundläggande problemen inom termodynamik och kinetik med hjälp av kaffe och socker.

Men klassrummet har sina begränsningar, enligt Pär Jönsson. Allra helst flyttar han ut undervisningen från KTH till företagen han samarbetar med. Det brukar vara uppskattat.

– Det funkar på en liten utbildning som Materialvetenskap, det blir ju dyrt, påpekar Pär som söker pengar ur stipendiefonder för att studenterna ska kunna resa till något av de stål- och aluminiumföretag han har kontakt med.

På förmiddagen kan de får ett teoripass som annars skulle lästs på KTH. En föreläsare från industrin som skulle kommit till KTH får i stället besök på sin arbetsplats. Därefter får studenterna ta en titt på verkligheten.

– Folk ute i industrin kan saker vi inte kan lära ut här. Det är viktigt att förstå helheten och vad materialen har för roll i samhället, säger Pär.

Precis som för hans välskötta trädgård, strävar han efter att se sina studenter växa och blomstra till självständiga individer som får nytta av vad de lärt sig.

– Som min före detta student som blev säljare på ABB som använde sig av liknelsen med kaffe och socker när han sålde företagets omrörare. Den här plantan har växt upp och kan idag i sin tur hjälpa andra människor. Tänk att jag har fått vara delaktig på det sättet i någons liv. 

Text: Anna Gullers